KMM|kampenmotmobbning

Mobbade Victor orkade inte mer – tog sitt liv

Den 12 maj orkar inte Victor gå till skolan. Han orkar inte ens vara kvar i livet. När farfar hittar honom är det för sent. Vuxenvärldens svek är totalt i årets skolkommun 2009. Tanke. Omtanke. Mertanke. Smaka på de orden. Det är Lomma kommuns varumärke sedan ett år tillbaka. Eller "vårt yttre uttryck av vårt inre, Lommas själ", som kommunalråd Thomas Håkansson uttryckt saken. Närmare en halv miljon kronor fick kommunen hosta upp med för sin nya logga. "Bakgrunden till att vi gör detta", sa Thomas Håkansson då, "är de många utmärkelser som kommunen fått". Årets skolkommun är en av dessa. Det är inget märkvärdigt. Lomma har snott åt sig tre guldmedaljer på åtta år. Frågan är var kommunen hamnat om 11-åringars självmord räknades med i lärarförbundets statistik.

Det är dagen före jullovet, 2007. Fjärdeklassarna på Rutsborgsskolan håller omröstning i klassrummet. "Vem tycker att Victor är knäpp?" Det blir handuppräckning. Alla armar far i luften, utan undantag. Även Victors bästa vän räcker upp. När klassföreståndaren kommer in i rummet undrar hon vad som pågår. Hon får ett svar men gör inget åt saken. Varken då eller senare. På julafton några dagar senare kommer Victor inte ens ner från sitt rum till middagen med familj och släkt. Han oroar sig redan för skolstarten.

Pappa Johan har kämpat i åratal för att få skola och politiker att se och lyssna. Sonen Victor mobbas av skolkamraterna och nonchaleras av vuxenvärlden. En reaktion kommer först när pojkens myror i brallan förvandlas till ett destruktivt utåtagerande. Då agerar skolan och vuxenvärlden. Men inte genom att flytta mobbare eller ge Victor stöd. Utan genom att flytta honom till en alternativskola inför femte klass.

Där misshandlas han av en äldre elev efter en kort tid. Skolan lovar att det inte ska upprepas. Men Victor misshandlas igen, redan nästa skoldag. Efter ett par månader låser en kvinnlig lärare honom ute i novemberkylan. Utan skor och jacka. Läraren har hamnat i bråk med Victor och hon känner sig rädd.

Den kommande våren mår Victor så dåligt att han till och med slutar med sina fritidsaktiviteter. Han har varit med och vunnit Skånemästerskap i handboll med klubben Ankaret och tillhör de bästa schackspelarna i sin åldersgrupp i regionen. Men inget spelar längre någon roll för Victor. Han känner sig värdelös. Föraktad. Droppen kommer kanske när han deltar i en fotbollsmatch på sin gamla skola, men tvingas av plan av en lärare. Han tillhör ju inte längre. Victor berättar för sin pappa att han stått kvar vid sidan av planen och tittat på en lång stund. Men han berättar inte om sina känslor. Kanske är det då han bestämmer sig?

Den 12 maj ringer Victor till sin farfar. Han orkar inte gå till skolan i dag och vill inte vara ensam. Kan farfar komma över till huset och göra honom sällskap? Visst, han kommer. Som så många gånger förut när Victor mått dåligt. Men den här gången öppnar ingen dörren. Victor har hängt sig. Han blev elva år.

BORGEBY. "Jag saknar dig Victor. Jag tänker på dig varje dag. Vi ses. 6 månaders saknad." Det har gått ett halvt år sedan Victor dog. Vid graven på Borgeby kyrka finns meddelanden, blommor och ljus. Pappa Johan står och tittar på graven tillsammans med Victors farfar Jan. – Där nere ligger den lille kompisen. Vilken fasansfull tanke det är...

Victor blev blott elva år. En pojke som spred ljus de första levnadsåren. Han skrattade ofta och var väldigt aktiv. – Han hade svårt att koncentrera sig, men det är inte så ovanligt i den åldern. Rastlösheten var inget bekymmer, ansåg skolan. Så pappa Johan var inte orolig. Inte förrän han upplevde att sonen blev alltmer tyst och orolig. Först i årskurs tre förstod han att Victor mobbades. – Det var främst tre pojkar som inte var snälla. Victor var ovanligt stor för sin ålder. Men det hindrade inte plågoandarna. – Jag sa till honom att inte slåss. Eftersom han var stor och stark var det viktigt att vara snäll, säger farfar. Mobbningen eskalerade. Victors cykel punkterades ofta. En gång hade något hoppat sönder styret. – På Löddesnässkolan sa man att cykeln ramlat. Ingen ville se, säger Johan.

Lärarna tog inte Victors parti, snarare tvärtom. De tyckte att han blivit jobbig. Så småningom blev det en mobbningsutredning. – Den blev aldrig slutförd. Johan såg ingen annan utväg än att flytta Victor till Rutsborgsskolan. Det funkade bra ett tag, sedan blev Victor orolig igen. Han var då tio år. – Han sa att vissa elever inte var snälla. De frågade om han var efterbliven. Victor var tidigt utvecklad och på väg in i en förpubertet. – Han upplevde sig som stor och klumpig.

Till slut kom ett erbjudande om att flytta Victor till en specialskola med fyra lärare och bara fem barn. – Jag var desperat och önskade Victor lugn och ro. Men Victor blev slagen och hamnade i bråk med lärarna. – Han blev alltmer frustrerad och utåtagerade. Johan såg det som resultatet av en lång förnedring. – Till slut tappade han självbehärskningen. Jag måste vara ärlig och erkänna att han inte var lätt att handskas med i slutet. Johan sökte hjälp hos BUP, Barn- och ungdomspsykiatrin. Victor ansågs normal och bollades tillbaka till skolan. Johan bad om hjälp med extern psykolog. Resurscentret sa nej. Den 12 maj i år fann farfar honom död i hemmet. – Jag blev så chockad att jag först inte insåg vad som hade hänt. I dag kämpar familjen, med en äldre bror, för att klara vardagen. – Ingen borde få uppleva detta. Varför fick Victor inte den hjälp han behövde?

Johan tror att skolorna kommer att förneka mobbning och måla upp honom som en rättshaverist. – Jag är bara en pappa som ville att mitt barn skulle må bra. Han förlåter mobbarna, men inte skolans svek. – Jag berättar för att det inte ska hända andra barn. Lomma kommun är anmäld till Skolinspektionen för hur man hanterat fallet. BUP är anmäld till Socialstyrelsen.

LEDARE. I går berättade vi i SKD om 11-årige Victor som tog sitt liv i desperation över den mobbning och det utanförskap han hamnat i i skolan i Lomma, som brukar stoltsera med att ha skolor i Sverigetoppen. Victors korta liv blev en tragedi, kvar står föräldrarna och andra anhöriga med sorgen och en skola och skolledning som måste ställa sig frågan varför de inte gjorde mer.

Det är ett trist faktum att mobbning förekommer i stor omfattning inom skolan. Alltför ofta sopas problemen under mattan. Lärare drar sig för att agera eftersom de fruktar konflikter, många skolledningar är för passiva, föräldrarna till mobbarna är alltför överslätande inför de egna barnens uppträdande och handlingsplanerna mot mobbning blir lätt bara pappersprodukter eller en läpparnas bekännelse.

Elvaårige Victor i Lomma var kanske inte något lätt barn att hantera vare sig för föräldrarna eller för skolan. Men skolan måste ha förmåga att snabbt identifiera när konflikter uppstår mellan elever och i värsta fall någon utsätts för mobbning för att han eller hon inte passar in i gemenskapen. När det gäller Victor finns rader av varningssignaler dokumenterade. Han hade hotat med att ta sitt liv och sagt att han inte vill leva längre. Men hans rop på hjälp togs aldrig riktigt på allvar.

Att motverka mobbning är svårt, bygger på engagemang, tydliga handlingsplaner och kräver resurser. Ytterst handlar det om politiska prioriteringar som kommunpolitikerna måste göra. Lomma kommun måste ställa sig frågan om den kunde gjort mer och agerat annorlunda för att inte Victor i förtvivlan skulle ta sitt liv.

Hans liv slutade i förtid, men var övertygad om att han inte är den enda som är mobbad i Lomma. Victor räddades inte men det finns andra mobbningsoffer för vilka talet om årets skolkommun känns som ett hån.

källa: http://blogg.aftonbladet.se/stoppamobbningen