Om du med 3 ord...
Om du med 3 ord skulle beskriva mobbning
Vad skulle du säga då?
Konsten att vara sig själv
I det här landet är det tydliga regler på hur man ska vara. Det är fel att skilja sig från andra människor.
Det är fel att sticka ut och vara sig själv. För är man det, så blir man behandlat på fel sätt. Man ska alltid vara någon man egentligen inte är. Jag förstår mig inte på folk som vill vara som alla andra, fan vad tråkigt.
Det är nästan så att det är skrivet i lagen att är man sig själv, kör sitt eget race och fullständigt skiter i vad andra tycker om en så ska man bli behandlat på ett annat sätt. Jag har alltid varit mig själv, för jag tror att man vinner på det. Man vinner aldrig på att spela och försöka vara någon man inte är. Då är man fake. Jag har alltid beundrat människor som är sig själva, kör sitt eget race och struntar i vad andra tycker. Det är en konst att vara sig själv och det är inte alla som fixar det. Alla är inte tillräckligt starka för att visa sitt rätta jag. Det tycker jag är synd. För i längden vinner man på att vara sig själv.
Så sist av allt vill jag säga att ni alla som läser det här, var er själva! Försök inte vara någon ni inte är.
Jag kommer alltid, alltid, alltid, alltid, alltid, alltid, alltid, alltid, alltid stötta och se upp till människor som vågar sticka ut från den förbaskat tråkiga mängden, vågar vara udda, är sig själv och fullständigt skiter i folks åsikter om en!
Mitt svar till inlägget: 11-åring tog sitt liv, orkade inte mer.
Tänk. 11 år? 11år?! Jag är snart 14 och jag har inte levt färdigt än. Jag har som man säger hela livet framför mig. Är man 11 år har man mycket av livet kvar.
Jag blir så förbannad på skolans sätt att agera och hantera mobbningen som Victor blev utsatt av. De tog mobbarnas parti och brydde sig inte om hur han mådde. Det är ju hemskt att en 11åring tar livet av sig. Om jag var lärare på den skolan skulle jag inte haft bra samvete. Tänk vad lärarna egentligen utsatt honom för.
Sen det här att en lärare har stängt ut honom i minusgrader utan skor eller jacka. Vem tusan tror hon att hon är?!
Hade jag blivit utslängd från skolan utan skor eller jacka hade jag anmält skolan. Man får inte behandla sina elever på det sättet. Den kvinnliga läraren säger att "hon var rädd". Ska man som lärare vara rädd för sina elever?
Svar nej. En lärare ska visa sig stark, den ska kunna agera på rätt sätt, ha en social kompetens och kunna reda ut om saker inte står rätt till. Det är något man tar på sig som lärare. Att stänga ut en elev, jag hade blivit rasande som förälder till det barnet och anmält skolan direkt. Utan skor och jacka i novemberkylan.... Man kan bli allvarligt sjuk!
Jag kan nästan få det intrycket av att lärare tror att de kan göra precis hur de vill, det är något de i så fall fått om bakfoten.
11-åring tog sitt liv, orkade inte mer.
Mobbade Victor orkade inte mer – tog sitt liv
Den 12 maj orkar inte Victor gå till skolan. Han orkar inte ens vara kvar i livet. När farfar hittar honom är det för sent. Vuxenvärldens svek är totalt i årets skolkommun 2009. Tanke. Omtanke. Mertanke. Smaka på de orden. Det är Lomma kommuns varumärke sedan ett år tillbaka. Eller "vårt yttre uttryck av vårt inre, Lommas själ", som kommunalråd Thomas Håkansson uttryckt saken. Närmare en halv miljon kronor fick kommunen hosta upp med för sin nya logga. "Bakgrunden till att vi gör detta", sa Thomas Håkansson då, "är de många utmärkelser som kommunen fått". Årets skolkommun är en av dessa. Det är inget märkvärdigt. Lomma har snott åt sig tre guldmedaljer på åtta år. Frågan är var kommunen hamnat om 11-åringars självmord räknades med i lärarförbundets statistik.
Det är dagen före jullovet, 2007. Fjärdeklassarna på Rutsborgsskolan håller omröstning i klassrummet. "Vem tycker att Victor är knäpp?" Det blir handuppräckning. Alla armar far i luften, utan undantag. Även Victors bästa vän räcker upp. När klassföreståndaren kommer in i rummet undrar hon vad som pågår. Hon får ett svar men gör inget åt saken. Varken då eller senare. På julafton några dagar senare kommer Victor inte ens ner från sitt rum till middagen med familj och släkt. Han oroar sig redan för skolstarten.
Pappa Johan har kämpat i åratal för att få skola och politiker att se och lyssna. Sonen Victor mobbas av skolkamraterna och nonchaleras av vuxenvärlden. En reaktion kommer först när pojkens myror i brallan förvandlas till ett destruktivt utåtagerande. Då agerar skolan och vuxenvärlden. Men inte genom att flytta mobbare eller ge Victor stöd. Utan genom att flytta honom till en alternativskola inför femte klass.
Där misshandlas han av en äldre elev efter en kort tid. Skolan lovar att det inte ska upprepas. Men Victor misshandlas igen, redan nästa skoldag. Efter ett par månader låser en kvinnlig lärare honom ute i novemberkylan. Utan skor och jacka. Läraren har hamnat i bråk med Victor och hon känner sig rädd.
Den kommande våren mår Victor så dåligt att han till och med slutar med sina fritidsaktiviteter. Han har varit med och vunnit Skånemästerskap i handboll med klubben Ankaret och tillhör de bästa schackspelarna i sin åldersgrupp i regionen. Men inget spelar längre någon roll för Victor. Han känner sig värdelös. Föraktad. Droppen kommer kanske när han deltar i en fotbollsmatch på sin gamla skola, men tvingas av plan av en lärare. Han tillhör ju inte längre. Victor berättar för sin pappa att han stått kvar vid sidan av planen och tittat på en lång stund. Men han berättar inte om sina känslor. Kanske är det då han bestämmer sig?
Den 12 maj ringer Victor till sin farfar. Han orkar inte gå till skolan i dag och vill inte vara ensam. Kan farfar komma över till huset och göra honom sällskap? Visst, han kommer. Som så många gånger förut när Victor mått dåligt. Men den här gången öppnar ingen dörren. Victor har hängt sig. Han blev elva år.
BORGEBY. "Jag saknar dig Victor. Jag tänker på dig varje dag. Vi ses. 6 månaders saknad." Det har gått ett halvt år sedan Victor dog. Vid graven på Borgeby kyrka finns meddelanden, blommor och ljus. Pappa Johan står och tittar på graven tillsammans med Victors farfar Jan. – Där nere ligger den lille kompisen. Vilken fasansfull tanke det är...
Victor blev blott elva år. En pojke som spred ljus de första levnadsåren. Han skrattade ofta och var väldigt aktiv. – Han hade svårt att koncentrera sig, men det är inte så ovanligt i den åldern. Rastlösheten var inget bekymmer, ansåg skolan. Så pappa Johan var inte orolig. Inte förrän han upplevde att sonen blev alltmer tyst och orolig. Först i årskurs tre förstod han att Victor mobbades. – Det var främst tre pojkar som inte var snälla. Victor var ovanligt stor för sin ålder. Men det hindrade inte plågoandarna. – Jag sa till honom att inte slåss. Eftersom han var stor och stark var det viktigt att vara snäll, säger farfar. Mobbningen eskalerade. Victors cykel punkterades ofta. En gång hade något hoppat sönder styret. – På Löddesnässkolan sa man att cykeln ramlat. Ingen ville se, säger Johan.
Lärarna tog inte Victors parti, snarare tvärtom. De tyckte att han blivit jobbig. Så småningom blev det en mobbningsutredning. – Den blev aldrig slutförd. Johan såg ingen annan utväg än att flytta Victor till Rutsborgsskolan. Det funkade bra ett tag, sedan blev Victor orolig igen. Han var då tio år. – Han sa att vissa elever inte var snälla. De frågade om han var efterbliven. Victor var tidigt utvecklad och på väg in i en förpubertet. – Han upplevde sig som stor och klumpig.
Till slut kom ett erbjudande om att flytta Victor till en specialskola med fyra lärare och bara fem barn. – Jag var desperat och önskade Victor lugn och ro. Men Victor blev slagen och hamnade i bråk med lärarna. – Han blev alltmer frustrerad och utåtagerade. Johan såg det som resultatet av en lång förnedring. – Till slut tappade han självbehärskningen. Jag måste vara ärlig och erkänna att han inte var lätt att handskas med i slutet. Johan sökte hjälp hos BUP, Barn- och ungdomspsykiatrin. Victor ansågs normal och bollades tillbaka till skolan. Johan bad om hjälp med extern psykolog. Resurscentret sa nej. Den 12 maj i år fann farfar honom död i hemmet. – Jag blev så chockad att jag först inte insåg vad som hade hänt. I dag kämpar familjen, med en äldre bror, för att klara vardagen. – Ingen borde få uppleva detta. Varför fick Victor inte den hjälp han behövde?
Johan tror att skolorna kommer att förneka mobbning och måla upp honom som en rättshaverist. – Jag är bara en pappa som ville att mitt barn skulle må bra. Han förlåter mobbarna, men inte skolans svek. – Jag berättar för att det inte ska hända andra barn. Lomma kommun är anmäld till Skolinspektionen för hur man hanterat fallet. BUP är anmäld till Socialstyrelsen.
LEDARE. I går berättade vi i SKD om 11-årige Victor som tog sitt liv i desperation över den mobbning och det utanförskap han hamnat i i skolan i Lomma, som brukar stoltsera med att ha skolor i Sverigetoppen. Victors korta liv blev en tragedi, kvar står föräldrarna och andra anhöriga med sorgen och en skola och skolledning som måste ställa sig frågan varför de inte gjorde mer.
Det är ett trist faktum att mobbning förekommer i stor omfattning inom skolan. Alltför ofta sopas problemen under mattan. Lärare drar sig för att agera eftersom de fruktar konflikter, många skolledningar är för passiva, föräldrarna till mobbarna är alltför överslätande inför de egna barnens uppträdande och handlingsplanerna mot mobbning blir lätt bara pappersprodukter eller en läpparnas bekännelse.
Elvaårige Victor i Lomma var kanske inte något lätt barn att hantera vare sig för föräldrarna eller för skolan. Men skolan måste ha förmåga att snabbt identifiera när konflikter uppstår mellan elever och i värsta fall någon utsätts för mobbning för att han eller hon inte passar in i gemenskapen. När det gäller Victor finns rader av varningssignaler dokumenterade. Han hade hotat med att ta sitt liv och sagt att han inte vill leva längre. Men hans rop på hjälp togs aldrig riktigt på allvar.
Att motverka mobbning är svårt, bygger på engagemang, tydliga handlingsplaner och kräver resurser. Ytterst handlar det om politiska prioriteringar som kommunpolitikerna måste göra. Lomma kommun måste ställa sig frågan om den kunde gjort mer och agerat annorlunda för att inte Victor i förtvivlan skulle ta sitt liv.
Hans liv slutade i förtid, men var övertygad om att han inte är den enda som är mobbad i Lomma. Victor räddades inte men det finns andra mobbningsoffer för vilka talet om årets skolkommun känns som ett hån.
Varför mobbar man?
Hur stoppar man mobbning?
När jag blev mobbad så skämdes jag att säga till någon så mina föräldrar vet inte om något, annars skulle dem blivit arga på skolan!"
Jag tror att det krävs mod. Otroligt mycket mod för att våga säga nej om man blir utsatt av mobbning eller känner någon annan som blir det. Du säger här att du inte berättat något till dina föräldrar om att du blivit utsatt av mobbning. Jag tror att det hade varit bra att göra det, för då hade du fått stöd hemifrån och föräldrarna hade kunnat hjälpa dig. Vill man ha mod till att säga nej så behöver man stöd, både hemifrån och från sina närmaste. Men en sak jag tror är att man ska aldrig, aldrig aldrig aldrig visa sig svag. För det är då folk ser att man tar illa upp, vilket är det de vill att man ska göra och så fortsätter de bara att mobbas. Man ska visa att man är stark, våga säga stopp och visa att man inte tolererar att få skit.
Jag vet att det finns otroligt många barn som blir mobbade utan att deras föräldrar vet något om det. Jag känner på något sätt, varför märker inte föräldrarna att allt inte står rätt till? Jag tror att jag som förälder skulle märka om mitt barn blir utsatt av mobbning. Barnet kanske aldrig är med kompisar, inte vill gå till skolan m.m. Då måste man ju inse att något är fel. Sedan skulle jag visa mitt engagemang, visa mitt stöd, verkligen prata med mitt barn och fråga om den trivs i skolan. För jag tror att ett barn behöver allt stöd den kan få av föräldrarna, man måste visa att man bryr sig om hur sitt barn har det i skolan!
Vill du berätta vad du har varit med om?
[email protected]
FRÅGA
Vad tycker du om mobbning?
Blev mobbad under hela grundskolan, både av elever och lärare.
också när jag gick i 9an sa jag att jag inte vill gå på gymnasiet för att jag trivs ej jag sa inte varför men orkade ej med skola mer pågrund av mobbningen, utfrysningen och fula orden ! då sa min mattelärare "blir inte sådana som ni bortgifta" jag blev jätteledsen ! vi muslimer är inte förtryckta det händer men har inget med islam att göra samma sak att hitler, lasermannen har ingenting att göra med bibeln !"
dem sa dumma saker.
När jag satte mig ner i klassrummet så satte sig alla på andra sidan och om det inte fanns plats då sa dem att dem inte ville sitta nära mig.
Ingen ville arbeta med mig när vi hade grupparbete. Då sa läraren att dem måste men dem vägrade och alla i klassen tittade på mig. Och mycket mera hände men vill lägga det åt sidan.
Jag grät mig till sömns.
dem sa dumma saker.
När jag satte mig ner i klassrummet så satte sig alla på andra sidan och om det inte fanns plats då sa dem att dem inte ville sitta nära mig.
Ingen ville arbeta med mig när vi hade grupparbete. Då sa läraren att dem måste men dem vägrade och alla i klassen tittade på mig."
Svenska lärare, det är dags att skärpa till er!
"Att våga stå upp och vara stolt för den man är"
Kampen mot mobbning!
Hej och välkommen till min nystartade blogg som ska handla om det som flera tusentals barn utsätts för i skolan varje dag: mobbning. Här kommer jag att skriva lite om vad jag tycker om mobbning och samt ge lite tips och råd till er läsare! Vi måste stoppa mobbning! Känner DU att du vill ha någon att prata med men inte vill avslöja din identitet (namn, ålder, bostadsort m.m) så är det bara att kontakta mig på min mail, [email protected]
Du som mailar är absolut HELT anonym och behöver inte alls skriva namn, ålder eller vart du bor.
Jag kommer heller inte att lämna ut din mailadress till någon annan, utan ditt problem kommer att stanna mellan dig och mig!
Jag kommer göra mitt allra bästa att svara på alla mail som jag får. Med tanke på att jag går i skolan så kan det bli kämpigt men jag ska göra så gott det går! Tveka inte, maila mig!
tillsammans kan vi stoppa det här, men då måste vi samarbeta!
